En kraftig vändning

Efter vändor fram och till baka så kom jag iväg. Det var rätt kaotiskt.
Jag var på jobbet och hade berättat lite kort om att jag skulle iväg till SSWC. På förmiddagen läser min epost och ser att bussen skulle komma en timma tidigare än mina anteckningar. Happ, tur att jag hade packat allt.
Plötsligt så får jag ett sms från fotobutiken. Min kamera var klar att hämta ut. Det betydde att jag hade en timma på mig att fixa allt om jag ville komma med och ha en kamera. Jag bestämde mig fort för att det hade varit kul, nu när jag inte hade tagit bilder på ett tag. Så jag drog upp till fotobutiken på söder, inga problem där.
Insåg att jag hade tagit ut batteriet och var tvungen att hämta det hemma. Väl hemma på fredriksdal så kom jag på att jag surat över att kameran hade gått sönder efter fyra dagar och varit inlämnad på service i tre veckor att jag inte hade hämtat ut minneskorten. Jag panik ringde och sms:ade till nätbutiken där jag hade beställt minneskorten att jag ville kunna hämta ut dem snarast om det var möjligt, inget svar.
Skulle jag hinna ut till utkanten av berga så var jag tvungen att chansa så jag cyklade ut. På vägen så ringer dolt nummer och jag brukar inte svara på dem för att jag inte tycker om att folk inte avslöjar vem de är, men just nu var jag så stressad så att jag svarade konstigt nog. Vi pratar svara i telefon, cykla i hög hastighet och försöka styra över motorvägen med en skadad hand. Och det var nätbutiken som sa att han faktiskt råkade vara på kontoret fastän att de inte har öppet på fredagar och skulle vara kvar i fem minuter. Jag fick stanna till för att kunna lägga ner telefonen sen var det bara och köra vidare. Han är rolig, trevlig och pratglad. På något sätt lyckas jag beskriva situationen vrålfort så att han rycker upp och fixar grejerna.
Jag ränner ner för backarna i vrålfart och är nära på att skada mig ordentligt på vägen till jobbet som ligger mitt i stan. Plockar mina grejer och cyklar ner till centralen. Grymt svettig och glad över att jag fixat kamera på rekordtid så hittar jag några som verkar se nördiga nog för att vara helsingborgsfolket till sswc. Den här bilden blev till där.

FD fäst med häftmassa på EOS

Har funderat länge på det där med om jag skulle köpa en adaptor för att montera mina gamla goda FD på min EOS. Jag har sett många sådana på nätet men inte förstått skillnaden mellan dem med lins och dem utan. Texterna har varit luddiga som att de passar vissa specifika objektiv eller att de gör så att man inte kan fokusera till oändligheten. Jag gjorde en gång ett pinhålsobjektiv av en plastbit en gång och då använde jag häftmassa. Så kom jag på den briljanta idéen att använda häftmassa för att fästa objektivet på kameran. Jag var rädd för att det inte skulle hålla så bra. Det visade sig att det vara det omvända för att det var svårt att få loss objektivet när jag var klar. I alla fall det såg ut såhär innan jag fick objektivet på plats.

Så insåg jag vad det hela handlade om. Det där med att fokusera på oändligheten eller texter om att det var bra till macro. Det längsta avståndet som jag kunde få något i fokus med mitt 85mm 1.8 på var någonstans mellan en och två meter. Bilden på min hand är ungefär så långt som fokusen sträcker sig, alltså precis så att ett litet ansikte ryms. Kom på att jag kan använda det för porträtt av mina småkusiner. Så om jag skaffar ett sådan mogäng så kan jag använda mina objektiv till mer om jag köper en med lins i.

Efter en stund ute så hände något konstigt. Värsta fuktfläcken uppenbarade sig mellan linsen och glasskyddet. En gång så skruvade jag åt det där filtret alldeles för hårt och jag har inte kunnat rubba det sen dess. Den tjocka imman gjorde att kontrasterna försvan, men jag provad att ta lite bilder ändå. Det kändes ändå som om en helt ny värd öppnade sig även om objektivet är så begränsat när det sitter fast på det här viset. Jag hittade lite ogräs.

i väntan på bussen

Jag tog temat väntan ett steg längre och kombinerade det med mina bilderna som jag tar av mig själv. Min tanke var att jag skulle sitta vid en busshållplats. Den här gången var jag mer nervös. För att bussarna fortfarande gick, det skulle gå minst tre bussar till i var riktning. Jag försökte att jobba så snabbt som jag bara kunde och använda mig av de kunskaper som jag har samlat på mig. Jag valde en mindre belastad hållplats nära sin ände. Det var en de resenärer som skulle av och på ändå. Flera av dem som passerade kommenterade på något vis exempelvis: att jag var i vägen, frågade vad jag höll på med och undrade om det var dåligt väder på gång. De skrattade åt mig lite lätt för sig själva när jag svarade att jag höll på att ta bilder av mig själv.

Jag fokuserade manuellt på knoppen och flyttade det aningen, fick inte blixten att nå hela vägen fram på grund av att blixsynkkabel bara strax över en meter. Jag ville ha den här kompositionen. Så jag fick kombinera vägbelysningen med blixten. Därför den kanske udda kombinationen av väldigt lång slutare och rätt stor bländare. Uppställningen liknade den som jag hade när jag gjorde ett paraply, jag använde mindre folie den här gången för att det skulle gå snabbt att rigga. Det var ändå dubbelt så mycket som när jag fotograferade vid tennisplanen.

f3.2 || 0.6″ || iso 100

Det blev mer utmanade än vad jag hade trott. Rätt kul.

segel för Arilds halsar

Midsommarfirande i Bubblebo, Skäret, i utkanten av Arild. Jag ser fram emot det vart år, och försöker vara där minst en dag under denna tid. Träffa B&B, släkt och äta gott tillsammans. Ål, potatis, nubbe, sång och rabarber står på menyn. Nå mamma behövde en bild på sig till något forum om grönska, det skulle vara en liggande bild på ansiktet. Hon valde ut en av rosorna i trädgården som bakgrund.

Solen kommer från vänster och krämar på rätt bra. Jag hade blixten i handen till höger om motivet(med vänster arm), det syns på skuggan över halsen som kommer från hakan, jag har lärt mig att stå längre ifrån när jag använder blixten så.
Jag tyckte att rosen skulle ha en del i bilden så jag valde en liten bländare för att få med de närmsta i skärpdjupet. Sänkte slutartiden från 1/320 till 1/125 för att få med omgivande ljus på grönskan.

f11 || 1/125 || iso 100

Under natten så kunde jag inte sova riktigt, så jag tog mig en tur ner till stranden. På vägen ner så mötte jag upp ett gäng med kor, det var så mörkt att jag inte kunde knappt se dem, jag hörde de andades tungt. Jag vågade inte ta någon bild utav dem även om jag vet att de är snälla, man vet aldrig hur de reagerar när de vaknar.

Nere på stranden var det stilla, jag ville avbilda badplatsen. Det befintilga solljuset var minimalt och jag ville inte fotografera i motljus så jag gick ner på vänster sida om badplatsen så att jag fotograferade i ljusets riktning. För att jobba med kameran och ha så långa slutartider som 30 sekunder, så fick jag ställa in den på tidsfördröjning, spegelupplåsning. Det gör så att spegeln lyfter upp sig direkt när man trycker av och sen så öppnar sig slutaren när tidtagningen går av. Vilket ger tid till att kameran ska hinna hamna stilla efter att jag har trycktpå avtryckaren och att spegeluppfällningen sker innan bilden tas minskar kamerans egna skakningar. Jag använder mig av samma inställningar när jag tar bilder av mig själv.
Jag tyckte om den här stenen, en svart sten som blivit sliten ljusare där vattnet legat emot. Jag ville ha en bländare på minst 9 för att få med hela stenen i skärpdjupet, balanserade bländartalet genom att öka iso:n till 400.

f9 || 30″ || iso 400

Vattnet rör sig mycket under 30 sekunder, det ser luddigt och drömskt ut. I kontrast med stenarna och betongbryggan som står emot. Jag fick blända ner några steg för att vattnet reflekterade såpass mycket att det blektes ut.

f13 || 30″ || iso 400

På vägen hem så mötte jag korna igen, nu hade mina ögon anpassat sig till mörkret, jag kunde se sex stycken. Tre av dem var vakna och de glodde på mig undrande. Jag sov gott och länge efteråt.

massor med folie i ett paraply

f4.5 || 1/320

Såhär till midsommar var jag visst ledig ifrån praktiken. Vädret ute sög, så det blev varken skateboard eller tennis. Senare idag blir det ju någon slags middag men det är då det. Jag underhöll mig med att skapa mitt egna blixtparaply. Jag hittade det enda paraplyet som jag har i hushållet. Ett ca 10 år gammalt ett som jag vet inte duger till regn men någon sa att det var bra mot solen om man skulle ha en picknik någon gång och så blev det liggandes. Jag tog samma folie som jag använde häromnatten och tejpade in det i paraplyet. Använde fyra långa rämsor och tejpade fast dem i ändarna utav paraplyet, i mitten säkrade jag dem så att de inte satt för långt isär. Jag monterade på bilxten som vanligt med målartejp. Paraplyet kunde jag sedan tejpa fast med pakettejp i stativet.

Jag tröttnade på väggen efter en stund, och bytte till att använda en gardin som bakgrund. Den var svårare att belysa så jag lät omgivande ljus som kom in genom fönstrerna att belysa det, därav slutartiden 1/13s.

f4.5 || 1/13

Det går visst inte att fälla ihopa ordentligt. Så jag får nog ta en funderare över om jag ska investera i ett riktigt foto paraply. Ha det fint – Andreas

en nattpromenad till tennisbanan

Kände att jag hade suttit för mycket framför datorer och hade en rastlöshet i kroppen. Med mig tog jag samma utrustning som när jag sist tog självporträtt. Dock med tillägget av en rulle metall folie, kände mig inspirerad från när jag och Björn fotograferade. Jag ville ta reda på hur bra folie var till att reflektera blixtljus.

Bilden ovan tycker jag är cool. Men samtidigt så garvade jag åt att det ser ut att det skulle kunna vara en gestaltning av en blottare. Det är vid tennisplanen med det nerklottrade huset. Tänkte att jag kunde jobba ostört där. Bilden som jag hade i tankarna var helt annourlunda än denna (se den bilden här), jag tyckte att den blev lite tråkig.

Såg det svagt upplysta grafittin i bakgrunden och körde slutartider kring 1 sekund för att få med den. Mot slutet så kom jag på att jag kunde dra upp iso:n för att få med lite mer. Förra gången som jag tog bilder på mig så lärde jag mig att det ska vara mörkt bakom en när en tar bilder med långa slutartider och blixt. Man blir spöklik för att det finns ljusare objekt bakom som kommer fram igenom ens avbildning från blixten.

Min uppriggning var lite småintressant, se den här. Med blixten fastejpad på ett bygglampstativ. Folie som hänger från ett träd, förankrad i samma stativ som blixten. Kameran hade jag på det andra stativet. Det såg lite B ut, men det fungerade helt ok. Jag använde min väska på marken för att komma ihåg vart jag hade satt fokus.

Porträttet nedanför tog jag som test av bländaren och fokus. Det var svårt att fokusera utan att själv kunna stå bakom kameran. Ser mäktigt ut, jag var antagligen irriterad över att bilderna inte blev så skarpa som jag ville att de skulle bli. Det bästa sättet att fokusera på blev det samma som på nattklubbarna, dvs med assistfokusbixt. Jag fokuserade med ena handen och höll min väska i kamerans siktlinje med den andra handen. Sedan slog jag över till manuell fokus och reglerade pyttelite, så att jag kunde stå längre ifrån och ännu vara i skärpdjupet.

Ha det gott – Andreas

tillsammans kan vi mer

Jadå, Björn och jag försöker att få ihop det med att fotografera mer ihop så att vi kan lära utav varandra och utforska fotografi. Denna gången blev det en kombination av våra leksaker blixt och reflektor. Spännande grejer. Vi fångade det sista solljuset på en stor parkeringsplats.

Nästan alla bilder som vi tog använde vi blixten riktad mot reflektorn för att ge ett större ljus. Reflektorn lite underifrån för att det inte skulle synas att vi höll i reflektorn och blixten fasttejpad med eltejp på ett kamerastativ.

I den här bilden är det mörker mellan blixljuset och solljuset. Det ser lite knasigt ut även om det är en snygg bild. Jag försökte tänka på det och få bilder där det mörkret inte skulle finnas med. Svårt att förklara när man just har kommit på en sådan tanke och inte använt kombinationen förr.

Just nu minns jag inte hur bilderna nedan togs men jag tycker att de blev väldigt fina. Björn ställde om iso:n till 200 från 100 som jag brukar köra jämnt.

Sista omgången innan solen stod för lågt på himmelen och det blev för mörkt så blåste jag ut Björn med blixten var gång. Jag kom sedan på att det kan ha varit för att ljuset kom nerifrån och var för nära. Porträtten blev någonting likt Frankenstein eller någon annan superhjälte, inte helt smikrande kanske så de skippar jag att visa. Därefter höll jag reflektorn över huvudet och björn fick huka sig under reflektorn på något vis för att ta de här bilderna. Den första är med solen i ryggen och den andra så så har jag solen rätt framför mig, jag håller reflektorn ovanför/framför mig så att jag täcker allt av solen som jag kunde se.

Det blev massa fina bilder och så ny kunskap.

Gammalt skrafs är inte aktuellt

Jag fick en släng hårnostalgi när jag satt och slösurfade. Den här bilden uppenbarade sig.

hänsynslöst länkat från linaarvidsson.blogg.se

Vad långt hår jag hade för någon månad sedan. Den där moroten fick jag dessutom av min kompis, hon vågade inte själv skala den fasten att hon hade med den och en potatisskalare. Sen fick jag äta den med. Tyckte att det passade fint till vad ONT höll på med på scen, nämligen att massakrera tomater.

Sagan om hur jag valde att klippa av mig håret. Jag höll på att rensa och smörja mina rakaparater en kväll då jag kom på idéen. Nästa morgon stod jag och åt müsli med fil utomhus. Ute var bättre för att det var mycket hår och så är det tjockt. Platsen blev borta vid tennisplanen närmast det nerklottrade huset. Med mig hade jag en rakaparat med fem munstycken som jag bit för bit snaggade av mig håret. Någon kom förbi och tittade på medan jag höll på. Han undrade nog vad det var jag pysslade med, han sa i alla fall med vänlig röst god morgon och gick sin väg. Jag hittade en bild av mig tagen inte så långt därifrån.

cred Sophie Eriksson

För övrigt så var jag faktiskt där borta och spelade tennis för mig själv tidigare idag. Jag tycker om det området, av och till tar jag mig dit och hämtar kraft.

Jag gav mig på att ta ett självporträtt igår, jag gör inte det så ofta. Jag hade glömnt något i fickan som jag var tvungen att fixa. Det var jättemörkt. Jag använde stativ till kameran, och hade blixten på ett bygglampsstaiv, riktig tungt och klumpigt var det. Det var lite kallt så jag gav upp efter ett tag.

Så kort hår har jag nu. Det tog lång tid för mig att känna mig hemma med det, det är skönt att jag har vant mig nu.

jag hade en vecka i solen

Jag har ägnat tankar åt vad som hände med bakgrunden i den förra serien och upptäckte det att slutartiden bestämmer över det omgivande ljuset och bländaren bestämmer över blixtljusinsläppet. Något som jag började förstå det under den senaste vimmelfotograferingen.

Så var det sommaravslutning på marknadsföreningen, tog några nya bilder med ungefär samma tanke som de gamla och med ny kunskap. Sökte efter att få en bra balans mellan bakgrund och förgrund. Först ut var det något amerikanskt fotbollslag som visade upp sig, de övade någon sorts tacklingsspel. Körde min högsta bixtsynktid för att hinna med deras snabba rörelser och anpassade bländaren, solen var stark så jag satte blixten på det kraftigaste läget(vitt) så att den skulle ha någon chans att konkurrera med solljuset.

f14 || 1/320

Jag förvånas emellanåt över den här Ludvika flickan som har härjat över Future den sista tiden. Det hade redan börjat skymma så jag drog ner på slutartiden så att man kunde se havet och att inte molnen blåstes ut av solljuset, satte bländern på ett lagom läge och hade blixten på lägsta styrka(röd).

f11 || 1/160

Jag stod och bråkade med min telefon och pratade med några sportintresserade då jag plötsligt fick syn på att någon hade intagit den övergivna dansbanan med solnedgång, havsutsikt och lagom ljudnivå. Klart att jag tog med mig mitt samtalssällskap dit och tog några bilder. Batteriet dog på kameran av kylan (hände faktiskt likadant förra året), jag epostade över bilderna nästa morgon och fick ett glatt svar.
Det är riktigt mörkt och de rör sig, jag tänkte mig att f4.5 är precis så att de faller i fokus och jag tog 1/80 med tanke på att jag inte kunde stå mer stilla och låta det ambienta ljuset (solnedgången) komma fram.

f4.5 || 1/80

anteckningar från arbetsmetod

En kort guide för att importera bilder från kameran automagiskt med hjälp av gThumb i Ubuntu 8.04 LTS. gThumb är inte installerat från början men finns att hämta i Applications>Add/Remove..

System>Preferences>Removable Drives and Media Preferences
Såhär ser det ut:

Skriv in följande rad nedanför den i kryssade i rutan för vad den ska göra när man ansluter en digitalkamera.

gthumb –import-photos

Mer än så behövs inte, nu drar den igång hämtaren var gång som du ansluter digitalkameran.

Så här ser det ut:

Jag har skapat en katalog som heter ”ute” där jag lägger allt som jag drar direkt från kameran, mobiltelefonen. Du väljer själv vart, exempelvis i Pictures.

Alternativet att ta bort filer tar längre tid att göra från datorn än direkt i kameran.

Det verkar vettigt att behålla filnamnen som dom är.

Rotera bilderna innebär att den verkställer rotations taggar och rättar till thumbnailen. Alltså bibehålls bilden som den är och således så fungerar det även den här funktionen för foton tagna i råformat.

Slutligen tryck på Import.

gThumb är det program som har fungerat med alla digitalkameror(canon, fujifilm, casio) som jag har använt för att importerat bilder från digitalkamera till datorns hårddisk. Jag tycker också att det är smidigare än andra program med samma funktionallitet så som F-Spot, gtkam och Rapid Photo Downloader.

Lycka till – Andreas