En kraftig vändning

Efter vändor fram och till baka så kom jag iväg. Det var rätt kaotiskt.
Jag var på jobbet och hade berättat lite kort om att jag skulle iväg till SSWC. På förmiddagen läser min epost och ser att bussen skulle komma en timma tidigare än mina anteckningar. Happ, tur att jag hade packat allt.
Plötsligt så får jag ett sms från fotobutiken. Min kamera var klar att hämta ut. Det betydde att jag hade en timma på mig att fixa allt om jag ville komma med och ha en kamera. Jag bestämde mig fort för att det hade varit kul, nu när jag inte hade tagit bilder på ett tag. Så jag drog upp till fotobutiken på söder, inga problem där.
Insåg att jag hade tagit ut batteriet och var tvungen att hämta det hemma. Väl hemma på fredriksdal så kom jag på att jag surat över att kameran hade gått sönder efter fyra dagar och varit inlämnad på service i tre veckor att jag inte hade hämtat ut minneskorten. Jag panik ringde och sms:ade till nätbutiken där jag hade beställt minneskorten att jag ville kunna hämta ut dem snarast om det var möjligt, inget svar.
Skulle jag hinna ut till utkanten av berga så var jag tvungen att chansa så jag cyklade ut. På vägen så ringer dolt nummer och jag brukar inte svara på dem för att jag inte tycker om att folk inte avslöjar vem de är, men just nu var jag så stressad så att jag svarade konstigt nog. Vi pratar svara i telefon, cykla i hög hastighet och försöka styra över motorvägen med en skadad hand. Och det var nätbutiken som sa att han faktiskt råkade vara på kontoret fastän att de inte har öppet på fredagar och skulle vara kvar i fem minuter. Jag fick stanna till för att kunna lägga ner telefonen sen var det bara och köra vidare. Han är rolig, trevlig och pratglad. På något sätt lyckas jag beskriva situationen vrålfort så att han rycker upp och fixar grejerna.
Jag ränner ner för backarna i vrålfart och är nära på att skada mig ordentligt på vägen till jobbet som ligger mitt i stan. Plockar mina grejer och cyklar ner till centralen. Grymt svettig och glad över att jag fixat kamera på rekordtid så hittar jag några som verkar se nördiga nog för att vara helsingborgsfolket till sswc. Den här bilden blev till där.